Victoria Benedictsson
Alias Ernst Ahlgren

Välkommen till hemsidan som handlar om författarinnan Victoria Benedictsson

Vår presentation av Victoria Benedictsson innehåller en näst intill komplett bildsamling, för närvarande nästan 300 bilder. Målsättning är att ge dig som läsare en visuell upplevelse tillsammans med kortare förklarande texter. På sidan finns flera foton och bilder på föremål som aldrig tidigare offentliggjorts.

Hemsidan om Victoria Benedictsson är öppen för alla, och vår förhoppning är att med hjälp av er läsare skall den kunna kompletteras än mer. Lika viktigt är naturligtvis att försöka byta ut bilder, mot bättre exemplar om det är möjligt. Information lämnar du här.

Sidan innehåller många bilder/filer och uppladdningstiden för alla bilder med ett långsamt bredband är ca. 20-30 sekunder.
Vi rekommenderar att du låter alla bilder laddas upp innan du börjar titta. Alla webbläsare kan användas, men de tolkar tekniken olika. Vi kontrollerar alla sidor i Microsofts Internet Explorer, Mozilla Firefox och Google Chrome.

Snabblänkar till de olika avdelningarna om Victoria

Närstående länkar till Victoria

NY BOK

Författarinnan Victoria Benedictsson förknippas först och främst med romanerna Pengar (1885) och Fru Marianne (1887). Novellsamlingen Från Skåne (1884) har räknats som hennes debut, men hennes egentliga förstlingsverk är Sirenen.

Sirenen är en följetongsroman som hon fick publicerad i Sydsvenska Dagbladet under hösten 1876 under pseudonymen Tardif. Redaktör Carl Herslow var tveksam, men efter många underhandlingar fick Benedictsson honom över på sin sida, och han lät publicera den i sin tidning.

Denna roman har sedan 1876 legat dold i arkiv. Den kan läsas alldeles utmärkt som en sorts lättare förströelse, men på ett djupare plan tar romanen läsaren med på en resa in i författarinnans livssituation och livsuppfattning.

Att huvudpersonen Isabella är språkrör för Benedictssons innersta tankar och åsikter kan knappast betvivlas. Isabella är förbittrad på männen och lägger ofta och gärna ut texten om deras uselhet, samtidigt som hon agerar ytterligt "okvinnligt" och dessutom ger svidande kritik åt det egna könet.

Recension 5 aug. SDS.          Recension i GP

Att producera böcker är en väldigt stor apparat, och detta är en så kallad. "In House produktion", dvs. vi producerar och gör allt arbete själva utom själva tryckningen, som vi lämnar bort till en extern leverantör.
Detta är inte vårt levebröd, utan är ett arbete för vårt intresses skull, och att vi vet att många är intresserade av Victoria, inte bara i hennes hemtrakter.

Vill du beställa boken trycker du på "Beställ här" och skriver i din e-post: Namn, Adress och hur många exemplar av boken du vill ha. Därefter gör du en inbetalning på Swedbank för bok + frakt enligt uppgifterna i rutan till höger. Vi skickar när vi sett att pengarna kommit in på kontot. 

Vill du få e-post när sidan uppdaterats? Klicka på siluetten. När du får upp e-posten klicka bara på "skicka-knappen"
 
Enstaka småändringar och småuppdateringar genererar inget meddelande, då detta sker nästan varje dag.

Victoria Benedictsson. (1850-1888)

Den 22 juli 1888 hittades 38-åriga Victoria Benedictsson död på sitt hotellrum i Köpenhamn. Dödsorsak - självmord. Den 23/7 förekommer i kyrkböcker, men enligt polisrapporten skedde självmordet den 22/7 1888.
Victoria Benedictsson debuterade som författare år 1884 Med novellsamlingen "Från Skåne".Hennes noveller och romaner fick stor uppskattning. Hon skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren. För själv var hon ju "bara" kvinna, och som sådan räknades hon inte i 1880-talets manliga värld.

Idag hör Victoria Benedictssons noveller och romaner till våra klassiker. Hon var en av 1800-talets främsta realistiska författare med en skarpsinnig observationsförmåga, och många ser henne också som en feministisk föregångsfigur. Hennes texter, från romanerna Pengar och Fru Marianne, skildrar den borgerliga samtidens inskränkta kvinnovärld. Flickorna ansågs giftasvuxna vid 16 års ålder, och de giftes bort med äldre män. En kvinnas livsuppgift var att vara hustru, mor och en prydnad för hemmet. Hjärna, intellekt, talang och karriär var inte ord som användes för att beskriva flickor och kvinnor.

Victorias Benedictsson var en begåvad konstnär och hennes önskan var att studera konst i Stockholm. Hennes far sa nej, och istället gifte sig Victoria, 21 år gammal, med den mer än dubbelt så gamle postmästaren i Hörby, änkling med flera barn. Mötet med äktenskapet och de ”äktenskapliga plikterna” blev en chock för Victoria. Livet i Hörby var instängt och kvävande.

På Hörby museum finns idag en omfattande utställning om Victoria, hennes liv och hennes författarskap. Museet är inrymt i det gamla tingshuset, byggt under Victorias tid i Hörby. Här hölls tingsförhandlingar och i källaren fanns en arrestavdelning med en fast boende fångvaktare och vaktmästare. På museet presenteras även det äldre Hörby och olika tillfälliga utställningar.

Victoria och Christian fick två barn. Hilma Margareta (”Greta”) född 1873-04-28 i Hörby, död 1931-02-14 i Bollnäs. Ellen Helena född 1876-07-22 i Hörby, död 1876-08-12 i Hörby. Under perioden 1871–1888 bodde Victoria i Hörby.

1887 i Paris av fotograf Otto.

Foto som Victoria gav sin styvdotter Matti af Geijerstam (Pysen) och hennes blivande make Karl af Geijerstam (Kalle). Fotograf Otto. Paris 1887.

Fotot är från 1878 och är tagit i Hörby i samband med dottern Hilmas 5-års-dag.

Samma tagning som ovan men detta med anteckningar på fotot.

Samma tagning som till vänster, i ytterligare en version.
Här är hela namnteckningen mitt under bilden.

Här finns frågetecken – kan någon hjälp oss?

Originalfotot förvaras i Lund. På baksidan har någon antecknat: 1869. "Flickan Anna Erica Trägårdh (1858-1943) och hennes fostermor Catharina Elisabeth (Elisa) Trägårdh (1839-1910) född Åkerblom. VB guvernant för AE".
Men det här faller på sin orimlighet. Fotot måste vara tagit 1871 eller därefter, eftersom VB har ring på fingret (gift och förlovad 1871). Då skulle den lilla flickan vara 13 år och den andra unga damen 32 år, om det nu är ovan nämnda personer, vilket de inte är.
Med andra ord, vi vet inte vem som VB är fotograferad tillsammans med, så om det finns någon "där ute" som har en ledtråd till var fotot kommer ifrån kan vi kanske nysta upp gåtan. Kontakta oss här.

Omslaget på musikkassten om musikalen om Victoria

Detta är det äldsta kända fotot på Victoria.
Datering: 1865 om sommaren. Fotograf: Olof (eller Otto?) Petterssons fotografiska Ateljéer i Malmö. Södergatan No 13.

Baksida av bilden till vänster.

Förmodligen det sista fotot av Victoria, strax före självmordet. Datering 1888. Fotograf: Christensen & Morange. Köpenhamn.

Ytterligare en variant av ett foto på Victoria Benedictsson som förekommer flitigt i litteraturen. Datering brukar anges till 1886-1888. Fotot kan vara det sista av Benedictsson innan hon begick självmord 22/7 1888. " Fotograf: Christensen & Morange, Amagertorv 25, Köpenhamn.

Detta är Victorias dödsnotis i Hörby kyrkobok. Närmare bestämt en dubblett bok till dödboken. Källan är Hörby CI:7, Lunds landsarkiv. Samma notis finns även i Hörby FI:2 som är den "riktiga" dödboken.
Utläst så var Victoria den 27:e sockenbon i Hörby som avled 1888, hon dog enligt notisen 21 juli 1888 och begravdes den 27:e. Nästa etta är för att markera att hon var kvinna. Sen står f. i detta fall för förre postmästaren. Hörby 6 & 21 är gårdens nummer, Sen kommer den av prästen beräknade åldern 38 år 4 månader och 15 dagar. Därefter en etta för att hon var gift.
På högersidan kommer först dödsorsak sedan en ruta för information om var dödsfallet skett om det var utanför socknen. Sist en ruta om mottagna attester och dylikt. Datumet i den rutan avviker mellan de två notiserna. Den ena har en trea och något luddigt efter som skulle kunna antyda en nolla och den andra har en tvåa och sedan något luddigt som skulle kunna antyda en trea, åtta eller en sjua. Men det är mindre viktigt då det antagligen bara avser vilket datum avisen nedtecknats av pastorn i St. Johannes stiftelse i Köpenhamn.
Victorias mor skrev den 22:e i familjens lefnadsanteckningar som Victorias morfar påbörjat men som sedan Victorias mor tog över och skrev ner datum och annan mer eller mindre intressant information. Informationen i Hörbys kyrkoböcker är långt ifrån en primärkälla. Pastorn i Köpenhamn fick informationen av någon, som skulle kunna vara en familjemedlem närvarande vid begravningen, sedan skrev han ner den och skickade till Hörby där den skrivits av i kyrkoböckerna, så det finns utrymme för feltolkning där. Wikipedia anger den 21:e, men det kan man ju inte lita på, de kan ju ha använt information som härstammar från kyrkoboken, som visserligen oftast är den mest pålitliga källan, men i detta fall är en sekundärkälla. NE.se och några andra anger den 23:e så det går nog lite troll i dödsdatumet. 

Birgitta Åkesson har kontrollerat och granskat polisrapporten.
Den 23 juli 1888 hittades 38-åriga Victoria Benedictsson död på sitt hotellrum i Köpenhamn. Dödsorsak - självmord. Victorias Själva dödsdagen skall vara den 22 juli. Den 23/7 förekommer i kyrkböcker, men enligt polisrapporten skedde självmordet den 22/7 1888.

Arkiv Digital har har fotograferat källan och Staffan Benedictsson har försett oss med texten.

19/3 1888.  Hos fotografen.(Almanackan 1888).
 Fotoateljé på Amagertorv 25 i København.

Victoria som nybliven hustru.
Datering 1872. Fotograf: O. Pettersson fotografi Atelier. Malmö

Denna originalbild är aldrig tidigare publicerad av Victoria.
Publicerad april 2013. Fotograf: Otto i Paris1887.

Fotograf Otto i Paris tog originalfotona 1887. Sten Möllers Eftr. (Efterträdare) i Helsingborg gjorde en kopia som sedan fotograferats av.

Datering: 28/4 1878 (Almanacka 1878). En Hörbyfotograf (!) Troligen J M Lindstedt.

Övrigt:
”28/4 Hilma fyllde 5 år, hon och jag hos fotografen. Jag var alldeles ur humör och därför att ”solsken” saknades så regnade det.” Almanackan 1878.

Kopia av en annan bild. R Ovesen, Stockholm är inte den som gjort ursprungsbilden utan den som gjort kopian. Kopian är dessutom gjord ungefär 10 % smalare än originalet. På originalbilden finns även Victorias dotter Hilma med, vilket vi visar längre ner på sidan.
Dateringen gäller för originalbilden, när kopian gjordes är okänt. Victoria Benedictssons arkiv på handskriftsavdelningen på universitetsbiblioteket  i Lund har inget exemplar av detta kort, däremot av originalet. Bilden finns publicerad minst en gång.

Konfirmand och 16 år. Foto ateljé på Södergatan No 13 i Malmö.

Baksidan av foto här till vänster

Victoria Benedictsson. Datering före 1871.
Fotograf Hanna Forthmeijer, som hade ateljé både i Helsingborg och Ystad.

En variant av bilden till vänster. Bilden är från en bok 1909. Originalbilden visas här till vänster.

Guvernant och 19 år. Datering 1869.
Fotograf. O. Pettersson fotografi Atelier. Malmö.

Hustru och följetongsförfattare. Datering 8/3 1878.
Fotograf. S. Frankel & Komp. Malmö.

Datering: dateras 13/6 1878.
Fotograf Johan Gösta Mauritz Florman, född 1831 i Uppsala, död 1900. Han var far till Ernest Florman.

Datering 1887. Fotograf Georg Hansen. Köpenhamn.

Victoria Benedictsson.  Årtal? Fotograf C. Dahlquist, Helsingborg.  Storgatan 3. Etablerad 1873. Hovfotograf 1883 Prästgatan 11. Benedictssons styvdotter Anne-Charlotte bodde som gift i Annelund, utanför Helsingborg. En tanke är att fotot kan ha tagits i samband med att man hälsade på henne.

Victoria Benedictsson 1870. Fotograf Carl de Sharengrad, Östergatan 39, Malmö. Malmös främste fotograf under 1860-talet. Död 24/3 1878. Etableras 26/10 1864 på Mårtensgatan och var kompanjon med J H Löwendahl, som gick i konkurs. Öppnar egen ateljé 7/1 1865 i sadelmakare Krooks gård på Östergatan 39. Bytte firmastämpel minst 17 gånger mellan 1865‐1875. Hovfotograf den 7 november 1872. Har även funnits vid Västergatan 64.

Datering: 1871 eller något senare (ring på fingret).
Fotograf: Okänd.

Övrigt:
Denna bild har jag (Staffan Benedictsson) aldrig sett i någon tryckt litteratur och det är en av få bilder på Victoria som jag känner till som inte finns i hennes arkiv på universitetsbiblioteket  i Lund. Bilden sitter i en ram i samma storlek som en bild på maken Christian och en på hans första fru. Troligen har denna bild suttit tillsammans med de andra två.

Ingen fotograf är angiven på detta foto, ej heller någon datering. Jag (Staffan Benedictsson) misstänker att denna bild är tagen kort efter bröllopet 1871 för att sitta i en stor oval ram bredvid de stora bilderna på Christian och hans första fru som sitter i ovala ramar med samma mått. Samma klänning finns på två kort i Victoria Benedictssons arkiv på universitetsbiblioteket  i Lund, ett daterat till 1870 och ett 1872.
Källa: Staffan Benedictsson

Victoria tillsammans med hennes dotter Hilma, 28/4 1878 på Hilmas fem-årsdag.
Då det i viss litteratur är felaktig information om Hilma kommer här den rätta direkt från Familjen Benedictsson.

Hilma Maria och Hilma Margareta är två olika barn födda i två olika äktenskap (Christians äktenskap).
Hilma Maria var det äldsta barnet i Christians första äktenskap med Mathilda Charlotta Andersson, det är INTE den Hilma som är här på bilden. Hilma Maria dog tragisk 1860 endast 8 år gammal i "nervfeber" Tyfus och har nog knappt nämnts (om någonsin innan Birgittas Åkessons bok) i litteratur om Victoria. Jag hade aldrig heller hört talats om henne innan jag hittade henne i min släktforskning för omkring 8-10 år sedan.  Hilma Margareta var Christians och Victorias första gemensamma dotter. Det är hon som är på fotot.
Källa: Staffan Benedictsson

Victoria och hennes make Christian Benedictsson.
Datering 4 augusti 1871, och ses som parets förlovningskort
Fotograf J. M. Lindstedt. Hörby. Bilden förvaras på UB i Lund.

Christian Benedictsson, postmästare i Hörby. Datering: Troligen omkring 22/9 1871, då Christian Benedictsson gifte sig med Victoria Bruzelius.
Fotot på Christian är förmodligen från tiden strax innan, eller strax därefter, och visar Christian i bröllopsutstyrsel, så som modet var då. Bilden är i släkten Benedictssons privata ägo.
Fotograf: J. M. Lindstedt, Hörby.

Text till bilden ovan av Christian Benedictsson.
Birgitta Åkesson kom med idén att detta skulle kunna vara Christian som brudgum, med tanke på klädseln. Frack med mönstrad väst och vit fluga, vilket verkar ha varit vanlig klädsel vid bröllop vid den tiden. Detta stöds av den bildanalys Birgitta och jag (Staffan Benedictsson) lät göra av bilden och liknande bilder. Bakgrundens fastsättning i väggen, avsaknad av list och golvets beskaffenhet och den stol som Christian sitter på tyder på att det är samma fotograf som tagit kortet på de fyra marskalkerna vid Christians och Victorias bröllop och att det är taget vid ungefär samma tid. Det foto på Christian tillsammans med Victoria där han anges som fästman torde också vara tagen av samma fotograf. På marskalkkortet anges fotografen till J. M. Lindstedt som etablerades i Hörby 1870.

De två fotona ovan och detta till vänster är samtliga tagna i samband med Victoria Benedictsson och Christian Benedictssons giftermål.

Bröllopet skedde den 22 september. 1871, förmodligen i Fränninge kyrka.

 Fotot på de fyra herrarna är från den 19 oktober. 1871. Samtliga var marskalkar vid bröllopet. Från vänster ses länsman Krook, Rotskrivare Bengtsson, Sergeant Barfoth och Löjtnant Kleberg. Fotot förvaras på UB i Lund. Samtliga foton är tagna av Hörby-fotografen J.M Lindstedt.

Inbjudan till bröllopet mellan Victoria Benedictsson och Christian Benedictsson den 22 sept. 1871.

Detta är ett näsduksetui som Victoria broderade åt Christian som fästmansgåva.

Gustaf Anders Dahlberg var kyrkoherde i Fränninge under åren 1846 – 1875. På ålderns höst vägrade han att säga upp sitt kall och fick hjälp med att komma upp i predikstolen. Han var sträng schartaunan, noggrann och ordentlig. Det är högst sannolikt att det även var han som förrättade vigseln mellan Victoria Bruzelius och Christian Benedictsson 1871 i Fränninge kyrka. Fotograf okänd.

Till höger:
Fränninge kyrka utanför Vollsjö. Här stod förmodligen bröllopet mellan Victoria Benedictsson och Christian Benedictsson i september 1871. Bröllopsfesten hölls hemma hos brudens äldsta syster Margrethe och hennes man Christian Ekström på deras gård i Hårderup.
Foto: © Bert Åkesson 2010.

Ringen har fotograferats på ett snyggt snidat bord, som gjorts av styvsonen Uno 1888. Foto 2013: © Staffan Benedictsson.

Sigill som Victoria gjort med sin sigillring.

I ett brev till barndomsväninnan Alma Bergwall i maj 1871 nämner Victoria en rad fästmansgåvor som hon fått av den blivande maken Christian Benedictsson. Bl. a. omnämner hon sin "stora förlovningsring". Ringen, som är en sigillring i guld, finns bevarad och det är just den som syns på bilderna.

För att bekräfta att detta verkligen är Victoria Benedictssons ring utfördes 2010 ett experiment av Staffan Benedictsson och Birgitta Åkesson på handskriftsavdelningen vid Lunds Universitetsbibliotek, där några sigill med bokstaven B finns bevarade på kuvert adresserade av Victoria Benedictsson. Ringen passade perfekt i sigillen, och det är utom tvivel att detta är Benedictssons "stora förlovningsring".
Överintendent Elsebeth Welander-Bergren vid Prins Eugens Waldermarsudde menar att ringen kan vara svensktillverkad, men av kontinental modell och säger samtidigt att sådana ringar brukades ges i samband med konfirmation, födelsedag eller annan bemärkelsedag.
Intressant är också att Elsebeth konstaterar att ringskenan och ringframstycket inte hör samman, som om ringen är omgjord. Christians son från första äktenskapet, Knut, kan vara den person som först fick ärva ringen. På ett foto ser man ringen på hans vänstra pekfinger.

Sigillringen kom sedan i Victorias och Christians egen dotter Hilmas ägo. Strax innan hon avled, 1931, överlät hon den till Stellan Benedictsson (Uno Benedictssons son) och uppmanade honom att låta ringen gå vidare i släkten.

Stellan Benedictsson. Född 1891-04-30 i Skövde, son till Uno Benedictsson och sonson till Christian. Stellan var den som fick ansvaret för att ringen skulle förbli i släkten och att låta den gå vidare till efterföljande generationer.

Här är bilden  vänd för att B skall synas rättvänd.
Foto: © Staffan Benedictsson

Huset idag 2013 där Victoria bodde. Råbygatan 8 i Hörby, den forna postmästaregården. En marmorplatta finns på huset som ett minnestecken. Foto 2013: © Fred Lundberg.

Marmorplattan på huset där Victoria Benedictsson bodde.
Foto 2013: © Fred Lundberg.

Varsam renovering räddar Victorias hus. av Kerstin Berlman ©. PDF-fil öppnas i nytt fösnter 1,5 MB, läs här

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Victorias barndomshem i Domme

Victoria Maria Bruzelius föddes den 6 mars 1850 på gården Charlottenberg i den lilla byn Domme i Fru Alstads församling, inte så långt ifrån Anderslöv. Föräldrarna var inflyttade från Trelleborg och Victorias far Thure Bruzelius köpte gården 1836. Då var gården, vad man i Skåne kallar för en kringbyggd gård, dvs. den bestod av fyra huslängder som bildade en fyrkant. Ett byggnadssätt som skyddad för väder och vind. På äldre kartor från 1700-talet kan man emellertid se att gården då endast bestod av två byggnadslängder.

På kartan, här ovan, från 1721 syns gård nr.8 markerad med en röd ring. Gården bestod då av två längor.

Bilden här är tagen från Charlottenbergs gård med utsikt över vad som i våra dagar finns kvar av den sjö, Domme sjö, som Victoria Benedictsson hade utsikt över. Jämför gärna med kartan ovan från 1721.
Foto ©. Claes Lindahl, Västerlens Forskareförening. 2014.

Victoria Maria Bruzelius föddes den 6 mars 1850 på gården Charlottenberg i Domme på Söderslätt. Här ovan ett utdrag ur kyrkböckerna som visar Victorias födelse och vem som var hennes faddrar.

På gården i Domme bodde förutom Victorias föräldrar även hennes syster Helena Sophia (Fia). Här ett utdrag ur husförhörslängden som visar vem som bodde på gården. 1865 flyttade familjen till den närbelägna byn Ugglarp. Av äldre kartor kan man utläsa att denna gård, som hette Sophie lugn, var belägen mitt i byn. Det är möjligt att gården fick sitt namn efter Victorias mor, Sophie.

Kartan här är från 1846 och visar den sedermera kringbyggda gård nr.8 som Victoria Benedictsson bodde i.
Kartor från Lantmäteriets historiska kartor.

Pilen står vid Victorias födelsehem i Domme, säkerligen en "ätling" till de pilar som stod på Victorias tid, då pilen  har förmågan att sprida sig vegetativt. Foto: © Claes Lindahl

Namnet Charlottenberg har inte gått att bekräfta i det äldre kartmaterialet eller i kyrkböckerna. Här omtalas gården kort och gott för det ”Insocknes Frälsehemmet No 8 1/4 mantal”.

Gården stod alltså under en större godsägare i socknen. Det ligger nära till hands att anta att namnet Charlottenberg har med Victorias äldsta syster Charlotta Margrethe att göra. Victorias mor skriver i familjens släktbok att det även tillhörde ett tegelbruk till gården. Det är emellertid inget som man kan bekräfta i våra dagar.

Victoria omtalade aldrig barndomshemmet i positiva ordalag. Flickan var ett sladdbarn, föräldrarna var till åren komna och enligt Victoria kom de inte överens. De hade delat huset i två delar och hon vistades halva dagen med sin far och den andra halvan med sin mor. Modern undervisade i språk och sång, medan fadern lärde ut hur man hanterade vapen och red till häst.

I familjen fanns det även en informator, Christian Ekström, som Victorias syster Margrethe sedermera gifte sig med. En jungfru var behjälplig i hemmet, medan pigan och drängen hjälpte till med sysslorna på gården.

Det är först som 15-åring som vi möter Victoria i de skriftliga källorna. Det är i ett brev adresserat till barndomsväninnan Edla Bergwall som Victoria avslöjar lite om livet i Domme. Hon berättar om hur hon kör hästen Polle för att hämta posten. I trädgården hörs domherrarna sjunga, men vintern är sträng och ”det blir nog inga blåsippor på Domme om Påsk”. Victoria berättar också att de haft besök av en dalkulla som sålt saker till familjen. Victoria fick en brosch, en kam och en karneol ring.

Klicka på miniatyrsidan för att få upp en läsbar PDF-fil
av Victorias äldst bevarade brev.

Fru Alstad kyrka. Här konfirmerades Victoria 1865 av församlingens kyrkoherde Angeldorff.
Foto: © Birgitta Åkesson.

H. Hofberg, Sv. Biogr. Handlexikon, 1 (1906)

Född:1808-07-07 – Osby församling, Kristianstads län.
Död:1866-03-06 – Västra Alstads församling, Skåne län.

Gift 1) 29 juni 1852 med Sofia Ulrika Wahlbom, f. 7 april. 1819, d 1 juli 1853, dotter till kyrkoherden professor Karl Adolf Wahlbom; 2) 1854 med Vilhelmina Maria Augusta Wahlbom, f. 5 sept. 1824, t 18 maj 1862, syster till hans första hustru; 3) 25 nov. 1863 med Charlotta Helena Katarina Österberg, L 10 nov. 1832, t 4 jan. 1911, dotter till boktryckaren Johan Olof Österberg.

Edla Berwall bodde norr om Domme i Lindved. Hon var dotter till läkaren Johan Anton Bergwall. Edla hade många syskon och systern Alma var också väninna till Victoria.

Av de brev som Victoria skickade till de båda systrarna framgår deras betydelse för henne, men de berättar också att Victoria tillbringade dagarna så som många andra tonåringar ur ”högreståndsmiljö” gjorde på den tiden. Man träffades för utflykter, man brevväxlade, man berättade om inköp av fina klänningar, porträttfotografering och resor till stora städer som Malmö och Köpenhamn.

Den negativa bild som Victoria förmedlade senare i livet framgår alltså inte av breven skrivna från Domme, och senare från Ugglarp. Victoria säger inget om familjens övriga situation. Här avslöjar kyrkböckerna och de äldre kartorna desto mer. Att Victorias far Thure Bruzelius var en driftig och påstridig man framgår av akterna som finns bevarade i Lantmäteriets kartavdelning. Hans namn och åsikter förekommer flitigt när det gällde gränsdragningar och äganderätt. Thure Bruzelius förkommer också i samband med gården Kullaholm i det närbelägna Ugglarp. Gården köpte Thure av Arvid Bruzelius, som med största sannolikhet var kusin till Victoria.

Men Victorias far stred med ekonomiska svårigheter och när Victoria var 15 år gammal såldes gården Charlottenberg och man flyttade till det närbelägna Ugglarp. Här är källorna svårtolkade, men det verkar som om familjen inte flyttade till Kullaholm, istället köpte man ett mindre hemman intill landsvägen. Huset omtalas som gård ”nr.5 i Ugglarp”. I kyrkoböckerna framgår det att huset kallades för Sophie lugn. Här bodde familjen endast två år. Den ekonomiska situationen blev inte bättre och efter två år gick fadern i konkurs. Det här var inget som tycks ha påverkat Victoria som i sina brev fortsatte att beskriva en obekymrad tillvaro som nyss konfirmerad. Man slaktade bin, det var utflykter till närbelägna grönområden där man plockade blommor, eller så roade man sig i dansen med militärerna vid Lindholmen. 1867 var man tvungen att sälja huset och man flyttade då till äldsta dottern Margrethe och hennes man Christian Ekström, som nu bodde i Hårderup i närheten av Bjärsjölagård.

I våra dagar finns det inte många spår kvar efter familjen Bruzelius i Domme och det intilliggande Ugglarp. En minnessten restes 1950 intill Charlottenbergs gård till minne av Victoria Benedictsson. Den ursprungliga gården sägs ha farit illa i en brand, men enligt Ylva Ekstrand i Fru Alstad-byalag revs huset på grund av ett mycket dåligt skick. Våra dagars Charlottenberg skiljer sig alltså markant ifrån hur gården såg ut på 1850-talet när Victoria Benedictsson bodde där. Gården låg på en höjd och Victoria beskrev hur hon kunde se Östersjön, men det verkar osannolikt att det var så. Däremot kan man med hjälp av de gamla kartorna konstatera att Charlottenberg låg intill Domme sjö. På kartan från 1721 omtalas denne som Domma Siö.

På Häradskartan från 1910-1915 syns Charlottenbergs gård längst ner i söder och Lindved  längst upp i norr. I Lindved bodde systrarna Bergwall. Den halvmil långa sträckan företog Victoria till häst för att träffa sina väninnor.

Av den forna byn Ugglarp återstår idag endast gården Ugglarpsdal.

Karta från Lantmäteriets historiska kartor.

Läs här hela akten från 1855 om delningen av gård 8 och Thure Bruzelius uttalanden i saken. 

Invigning av minnesstenen i Domme Till vänster lektor Åke Ljungfors, författare Ernst Norlind, till höger kyrkoherde Axel Krook, Alstad. Mannen längst till höger är möjligen professor Fredrik Böök.

Arvid Bruzelius. Förmodligen den man som ägde gården Kullaholm i Ugglarp och som Victorias far Thure Bruzelius köpte. Om familjen Bruzelius verkligen flyttade in på gården är emellertid oklart.

Den 6 mars 1950 lät Svenska Akademien resa en minnessten över Victoria Benedictsson. Stenen restes intill Charlottenbergs gård i Domme, i södra Skåne. Här föddes Benedictsson den 6 mars 1850. Fotot, som är från 1961, är förmodligen ett av få som visar monumentets ursprungliga placering. Nuvarande ägare har låtit flytta minnesstenen intill vägen som går förbi gården, se bilder längre ner på sidan. Monumentet är i dag illa skött och i behov av en omfattande restaurering.
Fotografen var bankdirektör Josef Olsson.

Här ett utdrag ur husförhörslängden som visar vem som bodde på gården Sophie lugn i Ugglarp.

Byn Ugglarp. Gård nr. 5, Sophie lugn, syns till vänster mitt i byn. Här bodde familjen endast två år. Fadern gick i konkurs och man flyttade 1867 till äldsta dottern Margrethe och svärsonen i Håredrup. Karta från Lantmäteriets historiska kartor.

Hundra år efter Victoria Benedictssons födelse reste man minnesmonumentet intill hennes födelsehem i byn Domme. Stenen bekostades bl. a. av Svenska akademien och Bonniers förlag.

Intill vägen står idag en minnessten över författarinnan. Ursprungligen stod stenen intill själva gården, men den nuvarande ägaren har flyttat den till sin nuvarande plats. Minnesstenen restes 1950.

Foto 2015: © Per-Åke Olsson.

En gissning är att bilden är från 1970-talet.
Avfotografering av tavla: Foto 2015: Per-Åke Olsson.

En gissning är att bilden är från 1970-talet.
Avfotografering av tavla: Foto 2015: Per-Åke Olsson.

Foto i början av 1990-talet. © Bodil Pedersen.

Foto i början av 1990-talet. © Bodil Pedersen.

I början av 1990-talet var jag och cyklade med min syster utanför Trelleborg. Färden gick upp till Domme till Victoria Benedictssons barndomshem som var rejält förfallet. Det var en tysk som precis köpt gården. Det var då jag fick liljan med mig och aklejer som växte som ogräs där. Sänder med ett par bilder som jag tog på gården. Hälsningar Bodil Pedersen, Hörby.

Foto 2013 © Birgitta Åkesson.

Foto 2013 © Birgitta Åkesson.

Victoria Maria Bruzelius föddes den 6 mars 1850 på gården Charlottenberg i den lilla byn Domme i fru Alstads församling, inte så långt ifrån Anderslöv. Den ursprungliga gården sägs ha farit illa i en brand, men enligt Ylva Ekstrand i Fru Alstad-byalag revs huset på grund av ett mycket dåligt skick. Men så här ser gården ut som ligger där idag, maj 2013.

Intill vägen står idag en minnessten över författarinnan. Ursprungligen stod stenen intill själva gården, men den nuvarande ägaren har flyttat den till sin nuvarande plats. Minnesstenen restes 1950.

Foto: © Claes Lindahl

Tyvärr börjar det bli svårt att se vad som står på stenen, bilden till höger visar texten. Foto 2013 © Birgitta Åkesson.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Bilder som ger frågetecken – Kan du hjälpa oss?

Kontakta oss här.

Läs mer om Victoria

	Professor Birgitta Holm skriver på Litteraturbanken. Nog den bästa presentationen för att snabbt ge inblick i Victorias liv.
	Svenska Akademins utgivningar av Victoria. Hela 856 sidor. PDF-filen hämtas direkt från Akademiens hemsida. (2,90 MB)
	Här kan du läsa mer på Litteraturbanken, även om andra kända författare.
	Göteborgs Universitetsbibliotek har släppt alla breven mellan Victoria och författaren Gustaf af Geijerstam och hans hustru Nennie till Litteraturbanken. Klicka på: Läs verket som FAXIMIL så kommer breven fram.
	Wikipedia, den fria encyklopedin skriver om Victora. PDF-fil, öppnas i eget fönster.
	Läs mer här om Victoria. PDF-fil öppnas i eget fönster.
	"En viljestark människa". Häftet Victoria 100 år. Författare till artikeln ej angiven, därför noterad som okänd. PDF-filen är inläst för att textmassan skall vara lättläst, därav den låga bildkvaliteten. PDF-filen öppnas i eget fönster.
	Ett långt brev från Victoria till fru Emilille Brandes 17 april 1888. PDF-filen öppnas i ett eget fönster.
	Den långsamma ledsamma procedur som kallas att förfäas
	Pontoppidan är en av Danmarks mest kända författare som Victoria umgicks med och han erhöll Nobelpriset i litteratur 1917.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Victorias tid i Malmö

Att Victoria Benedictsson tog sig fram med hjälp av krycka är något som både hon och den efterföljande forskningen tonat ner. Däremot spekuleras det ofta kring den sjukdom i benet som hon drabbades av var av psykosomatisk karaktär.  Om man får tro styvdottern Mattis uttalande var emellertid sjukdomen orsakad av att Victoria fick ett kistlock över benet när hon i början av 1880-talet var på vinden och stökade.  Dåtidens läkarvård kunde inte bota den benhinneinflammation som uppstod och Victoria blev sängliggande under flera år.

Efter många operationer, som alla misslyckades, tog familjen kontakt med den kända läkekunninga kvinnan ”Lundakvinnan” Elna Hansson. Vad läkarna på den tiden misslyckades, lyckades ofta Elna Hansson med. Med sina grötomslag fick hon bl. a. inflammationer. att gå tillbaka. Dessutom var hon vida känd för att kunna bota benbrott.

Victoria Benedictssons sjukjournal från Lunds lazarett 1881. Professor Ask stod för behandlingen.

I det här huset på Gustav Adolfs torg bodde fröknarna Andersson. Victoria Benedictsson var inneboende hos dem under tiden som hon behandlades av fru Hansson.
Dagarna var oändliga för Victoria och för att underhålla sig själv började hon med siluettklippning och inte minst att skriva. Det var nu Stora boken kom till världen.  Lundakvinnans behandling hade positiv inverkan på Victorias ben och efter nästan ett år hos fröknarna Andersson kunde hon vända tillbaka till Hörby, men nu försedd med krycka.  Kontakten med fröknarna Andersson fortsatte genom åren och att de var betydelsefulla får man nog anta, då det var de som förvarade Victorias extranycklar till hennes skrivbord.
I sitt bräckliga tillstånd, var det inte tal om några längre förflyttningar, utan Benedictsson hyrde in sig hos fröknarna Andersson på Gustav Adolfs torg. Fröknarna, eller mamsellerna som man sade, var fyra till antalet och tillhandahöll bl.a. studentrum.  Anderssons var bördiga från Fru Ahlstad och förmodligen redan bekanta till familjen Benedictsson. Foto: © Birgitta Åkesson.

”Lundakvinnan” Elna Hansson hade sin praktik på Stora Nygatan 40 i Malmö. Hit kom människor med problem som den etablerade läkarkåren misslyckats med.

I juli 1888 när Victoria Benedictsson begick självmord i Köpenhamn bodde fröknarna Andersson i det här huset på Adelgatan (kv. Svanen) i Malmö. De förvarade nycklarna till Victorias skrivbord. Axel Lundegård uppmanades i avskedsbrevet att hämta nycklarna, nu när all hennes litterära kvarlåtenskap skulle tillfalla honom. Foto: © Birgitta Åkesson.

Här på Stora Nygatan hade Elna Hansson sin praktik.
Victoria Benedictsson kom att bli hennes patient under en längre tid. Besöken kom att sätta sin prägel på henne och i en mindre novell beskrev hon fru Hanssons väntrum:

I fru Hanssons väntrum.
Ett litet och mycket avlångt rum. Hemvävda trasmattor på golvet, gammaldags möbler med guttaperkaöverdrag, förskräckliga litografier kring väggarna i smala förgyllda ramar. Men i fönstret, som är högt och friskt, stå frodiga växter i porslinskrukor, präktiga, välskötta drivhusväxter, gumman är en väldig blomstervän. Det händer att fattigt folk betalade sitt arvode i blommor. De trivas ju ofta så bra i fattigmans stuga.  Jag var en bland de första, sedan kom en efter en smygande in; tyst, försiktigt, högtidligt som till en kyrka. Idel fattiga stackare, jag fattig litteratör var en riktig matador i denna samling. Ur Stora boken 1885.
Foto: © Birgitta Åkesson.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Victorias föräldrar och ett par generationer bakåt

Victorias mor. Helena Sofia Bruzelius.

Victorias far. Thure Bruzelius.
Fotograf: Hilda Sjölin, Västergatan 437-438, Malmö

Föräldrarna var till åren komna när Victoria föddes. Hon såg i efterhand sin tillblivelse som ett olyckligt sammanträffande mellan de båda i samband med sin äldre syster Margreths förlovning med familjens informator Christian Ekström. (Vilket faller på sin biologiska oriktighet. Se mer i boken In till döden trött) Victoria Bruzelius beskriver föräldrarnas förhållande som hund och katt. De delade huset och, inte minst, hennes uppfostran mellan sig. Halva dagen drillades hon i religiösa texter och språkundervisning av sin gammelpietistiska moder. Victoria liknade henne vid en abbedissa, kall och hård.
Den andra halvan av dagen avlöpte i faderns sällskap. Han var moderns raka motsats, och den lilla Victoria lärde sig att både rida och skjuta när hon idkade friluftsliv med sin älskade fader.
Uppgifterna kring Victorias föräldrar kommer helt och hållet från henne själv och är förmodligen nedtecknade i rent hat. Sanningshalten ska kanske därför ifrågasättas.
Under sina första levnadsår växte Victoria Benedictsson upp med sina två äldre systrar Sophie och Margrethe. När Victoria var ett år gammal dog hennes bror Abraham, ej fyllda 13 år. I äktenskapet mellan Helene Sophie och Thure Bruzelius föddes ytterligare två flickor, vilka båda dog strax efter födelsen.
Det fanns alltså redan en son i familjen när Victoria kom till världen. Om hon senare fick ersätta honom, får vi låta vara osagt.

Släkten Bruzelius (dock inte så mycket om Victoria) har en hemsida som heter Bruzelianska släktföreningen.
En sida som mest är till för ättlingar. För er som vill titta in på deras sida, klicka på länken. Bruzelianska släktföreningen
Öppnas i ett nytt fönster, som du bara stänger för att komma tillbaka till Victoriasidan

Victorias mormor, Margaretha Koldeveij (1778-1837)

1833. Porträttmålare: I H S. Signatur: I H S pinet (?, pinst?) 1833

Troligen aquarell på papper. Fotograferingen gjordes utan stativ under dåliga ljusförhållanden.  En kopia av denna tavla finns på Hörby museum, målad av Victoria Benedictsson på glas om jag minns korrekt. Foto och fakta: Staffan Benedictsson.

Victorias morfar, Abraham Isak Finérus (1769‐1841)

1833. Porträttmålare: I H S. Signatur I H S pinet (?, pinst?) 1833

Troligen aquarell på papper. Fotograferingen  gjordes utan stativ under dåliga ljusförhållanden.
Foto och fakta: Staffan Benedictsson.

Victoria mormor. Margaretha Koldeveij (1778-1837).
Porträttmålare: osignerad oljemålning.
Baksidan: Margareta Finnerus f. Coldeweij född 7 aug. 1778 † 17 maj 1837. g.m. Abr. I. Finnerus 1804.
Foto och fakta: Staffan Benedictsson.

Victoria morfar. Abraham Isak Finérus (1769-1841).
Porträttmålare: osignerad oljemålning.
Baksidan: Abraham Isak Finnerus. född 4 dec. 1769 † 8 mars 1841.
Foto och fakta: Staffan Benedictsson.

Victorias mormors mor Dorothea Sofia Munthe (1745‐1819) om jag minns korrekt.
Datering: Kopian är troligen målad omkring 1865 – 1888, originalet någon gång på 1700-talet eller fram till 1819, men det är svårt att vara säker på det. Hårfärgen kan ha varit en peruk, färgad enligt modet. Huden ser relativt slät ut, likt en kvinna under 50 år. Men det kan vara föryngrat av Victoria när kopian målades. Porträttmålare Victoria Benedictsson född Bruzelius har målat denna kopia.
Övrigt: Kopia målad av Victoria Bendictsson föreställande hennes mormors mor. Jag minns med säkerhet att det var Victorias mormors mor eller möjligtvis morfars mor, men jag är 95% säker på att det är mormors mor Dorothea Sofia Munthe som är det rätta. Oljemålning.
Tavlan är fotograferad, på fri hand, utan stativ och utan kontroll över ljus eller blixt.
Baksidan är ej fotograferad, men jag minns att det stod att den var målad av Victoria Benedictsson och vem den föreställde. Originalet har troligen ärvts av en av Dorothea Sofias döttrar och sedan gått vidare till hennes barn (Stille eller Ahlgren). Victoria har således troligen lånat originalet av en av moderns kusiner. På museet i Hörby finns två barnporträtt föreställandes två av Dorotheas döttrar, den ena dottern Margareta. Totalt känner jag alltså till 7 målade porträtt i denna familjen inklusive svärsöner. Med största sannolikhet gick inte alla utom dennas original i samma släktgren. Så det är troligt att det finns porträtt på hennes make, kyrkoherden Koldeveij och kanske fler på döttrarna.
Foto och fakta: Staffan Benedictsson.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Victoria var en duktig konstnär

Hej!

Har en blyertsteckning som är gjord av Victoria Benedictsson och jag vill gärna visa er den.
Den är 15 x 10 cm och är märkt ”Grekland” nere till vänster.På baksidan är den märkt ”Bild 3”

På baksidan finns det också ett intyg att det är Victoria Benedictsson som tecknat
 

Så här står det:
”Denna teckning har Victoria Benediktsson gjort i sin ungdom innan hon blev gift”, intygar Matti af Geijerstam.

Jag har haft den i min ägo i ca 15 år då jag köpte den i en antikaffär i Trelleborg. Hoppas ni är intresserade av att få se teckningen och att den kanske kan omnämnas  i er fina hemsida.

mvh
Mats Haleby

RED: Så klart är vi intresserade av detta, tack för hjälpen

Ahlestad. Förmodligen från början 1900-talet. Fotograf okänd.

Victoria Benedictsson var en skicklig målare och drömde i unga år om att bli konstnär, men föräldrarna var motsträviga och ville inte bekosta utbildningen. Victoria tog då saken i egna händer och skaffade sig en plats hos familjen Trägårdh i grannbyn Ahlestad. Som guvernant åt familjens dotter Anna Erica Trägårdh skulle hon tjäna de pengar som krävdes för en plats vid Konstakademien i Stockholm.

Efter dispyter med fadern Thure Bruzelius lovade han att skaffa fram prästbetyg och ansökan så att Victoria skulle kunna få åka till Stockholm. Faderns besök hos församlingens kyrkoherde Gustaf Dahlberg slutade emellertid inte lyckligt för den unga Victoria. Fadern hade med sig en hälsning från Dahlberg om att hon skulle tänka på det fjärde budet – Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land. Dessutom lovade Thure Bruzelius att betala dottern 100 riksdaler om året om hon lovade att inte åka.

Prästens uppmaning gjorde Victoria förtvivlad och var när allt kommer omkring förmodligen huvudorsaken till att den strängt religiöst uppfostrade Victoria aldrig kom till Konstakademien. I ett brev till den blivande maken Christian Benedictsson förklarade hon hur hon reagerat: Min själ var sjuk, den var i uppror, för att döfva smärtan kastade jag mig i förströelser med vild iver, jag kunde icke fördraga hvilan, rastlös jagade jag framåt af en

Jag vet inte så mycket om målningen ovan. Den fanns hos min farmor som sa att Victoria hade målat den.
Det var min farmors farmor som var kusin till Victoria. Ingela Johansson

Jag skickade bilderna till Staffan Benedictsson, och vi har ”analyserat” namnteckningen på baksidan. Jag har med andra ord jämfört hennes namnteckning med breven som jag har tillgång till. Av allt att döma är målningen en mycket tidig, omkring 1865. Målningen är av ett vykorts storlek. Birgitta Åkesson.

Erik Trägårdh, far till Anna Erica, flickan som Victoria var guvernant för.

Syskonen Trägårdh 1890. Under slutet av 1860-talet var Victoria Benedictsson guvernant åt Anna Erica. Anna Erica sitter i mitten, andra från vänster. Fotograf okänd.

Signerade V. Bruzelius 1864. Tavlorna finns på Hörby museum. Avfotografering av originaltavlor. Fotograf : Torsten Blomdahl.

Utan titel. Tavlan finns på Hörby museum.
Avfotografering av originaltavla. Fotograf: Torsten Blomdahl.

I ungdomens vår, 1879. Tavlan finns på Hörby museum. Avfotografering av originaltavla. Fotograf:  Torsten Blomdahl

Tavlan finns på Hörby museum.
Avfotografering av originaltavla, Fred Lundberg.

Målning av Victorias mormor, en kopia som Victoria målat på glas. Originalet  är målat 1833 och tavlan finns kvar i släkten Benedictssons ägo. Avfotografering, fotograf okänd.

Oljemålning gjord av Victoria, 1879. Porträtt av en spanjorska.
Detta är en tavla som inte föreställer Beatrice Cenci, som anges i vissa böcker. Tavlan av Beatrice Cenci finns här bredvid och målades redan 1871. Tavlan finns på Hörby museum.
Avfotografering av originaltavla. Fotograf: Torsten Blomdahl.

Bild ID:HH_2939
Stilleben från museet i Hörby Foto: Omkring 1988.
Från Henry Holms material.

Tavlan föreställande Beatrice Cenci målades intressant nog 1871 under namnet Bruzelius. Dvs. under första halvan av 1871 antagligen efter att Victorias far nekat henne att läsa på motsvarigheten till konstfack i Stockholm, en utbildning som hon hade arbetat ihop pengar till för att kunna gå på. Beatrice Cenci var en italiensk fadersmörderska och tavlan finns kvar i släkten Benedictssons ägo.
Originaltavlan infälld i bilden, som  målades av den Italienske konstnären Guido Reni.
Avfotografering: Staffan Benedictsson.

Avfotografering av originaltavla, fotograf :okänd.

Teckning av Victoria.
Baksidans text: Ritad av Ernst Ahlgren (Victoria Benedictsson) Intygas av styvsonen J. U. Benedictsson Postmästare i Umeå.

Året är 1879 och Victoria har ritat av detaljer i sitt eget ansikte och hand. Observera det vänstra öppna ögat, som är delförstorat här nedan – det är så verkligt, som om det verkligen tittat på dig.

Natalia Morin var dotter till vice pastorn i Hörby Nils Elias Morin. Familjen flyttade till Hörby någon gång mellan åren 1876-1878. Victoria Benedictsson umgicks en hel del med henne. Följande anteckning är hämtad ur Benedictssons Annotationsalmanacka från 1882. Det är högst troligt att Victoria ritade av Nataila Morin någon av de här dagarna. Juni 1882 1/6 Torsdag. Natalia till middag. Kaffe serverades i mellanrummet af Hilda, gjorde underverk, veckade tre fräs bara på en dag. 4/6 Söndag. Natalia låg här öfver natten. Braun, som qvarlemnats i trädgården hade begagnat tillfället och rymt. Återfanns dock. Natalia här till middag

Kanske är detta också ett porträtt av Natalia Morin?

Kanske är även detta ett porträtt av Natalia Morin?

Okänd man 1882. Verkar vara en man av romskt ursprung. Victoria beskrev sig själv som en ”zigenarnatur”. Kanske har hon hämtat inspiration till teckningen utifrån detta.

Okänt motiv. 1882.

Victoria Benedictsson hade rika tillfällen att iaktta resande på sina många tågresor till Stockholm, Köpenhamn eller Paris. Här en situationsbild från hennes silhuettalbum.
I Jernvägskupéen, ur Victoria Benedictssons silhuettalbum, ca 1882, Universitetsbiblioteket, Lunds universitet.

Under åren 1878-1880 kan man läsa i Victorias Annotationsalmanackor om hur hon tillsammans med familj och vänner gärna åkte skridsko på Ringsjön. Teckningen föreställer sannolikt ett av dessa tillfällen.

.

Förmodligen ett porträtt av Victoria Benedictssons egen hand. I hennes Annotationsalmanacka från detta datum står det: ”10/9 Jag ritade mycket; efter qvällsmat var Quillf. här en liten stund. W”.

Aqvarell av siluetter från 1882.
Victoria Benedictsson var även en skicklig siluettklippare. Första skriftliga belägget från när hon började med siluettklippning är från ett brevkort adresserat till styvsonen Uno Benedictsson den 15/6 1882. Brevkortet är i släkten Benedictssons privata ägo. Det citeras här i sin helhet:

Käre Dick!
Tack för de utlägg du haft för Knut, jag hade tänkt att skrifva då jag skickade dig pengarne, men blef ej färdig. Jag hoppas att snart få språka med dig och öfverlägga om ett och annat, ty du kommer väl hem om midsommar? Var snäll och köp mig en sax att klippa silhouetter med, eller kanske två, i fall det finnes mera än en sort. Äfven skulle jag gerna vilja ha något papper af det slag ”klippare” brukar begagna. Blir det dyrt att sända på posten så får jag vänta till dess du kommer.
Tillgifnast V.B.

Oljemålningen här av Victoria, målades av konstnärinnan Elisabeth Barnekov (1874-1942). Tavlan ingår i den Bonnierska samlingen, som du kan läsa lite om här. Av Tor Bonnier 1962.  Avfotografering, fotograf: okänd.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Victoria var också en  fantastisk siluettklippare

Victoria Benedictssons konstnärliga talanger kom bl. a. till uttryck inte bara i oljemålningar, utan även i silhuettklippningar. Mycket av vad hon åstadkom i den senare genren finns bevarade på Universitetsbiblioteket i Lund, handskriftavdelningen. Här ett par prover på hennes färdigheter, som silhuettklippare. Ett kärlekspar och en illustration till den skånska folksagan om Pingsoen (igelkotten), av Victoria berättad på Frosta-mål.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Några av Victoria skrivna sidor och lite annat

Victoria Benedictsson var förutom sitt författarskap även en flitig brevskrivare. Hon kunde skriva flera brev om dagen. Ofta var de långa och välskrivna. Axel Lundegård erhöll de längsta och deras brevväxling är omfattande. Under goda stunder tyckte hon att pennan flög över pappret. I stunder av förlamande trötthet orkade hon knappt hålla i den, men pennan var alltid närvarande.
Att skrivdonet som hon hade var en av hennes käraste ägodelar får vi se som högst sannolikt. Förutom stålpennan bestod skrivdonet av två glasburkar. I det ena förvarades bläcket och i den andra fanns det sand. Sanden strödde man på för att få bläcket att torka fortare. Victoria använde sig även av läskpapper för att få bläcket att torka. Det finns några bevarade i hennes i arkiv i Lund.
Bläck sålde hon själv i sin lilla bokhandel i Hörby. Benedictsson skrev på brevpapper, som inte skiljer sig från våra. Manus däremot skrevs på långa manuskriptremsor. På resande fot förvarade hon skrivpapper och läskpapper i en speciell portfölj gjord i svart sammet. Portföljen förvaras även det i Lund. Skrivdonet däremot visas ett litet tag till på Hörby museum.

Victorias skrivdon. Ägs idag av Cecilia Ulvinge, Unos sondotterdotter. Foto: © Thomas Ohlsson.

Dedikation på ett foto av Ernst Ahlgren (Victoria Benedictsson) till Axel Lundegård: "Till min vän och kamrat Axel Lundegård med tack för god vakt".
Finns på Lunds Universitet, UB:s bildsamlingar.

Almanacka 1886

Almanacka 1887

Bokmanuskriptsida av Victoria Benedictsson (pseud.Ernst Ahlgren) Finns på Lunds Universitet, UB:s bildsamlingar

Kärleksbrev

Avskedsbrevet till Axel Lundegård.

Victoria Benedictsson avskedsbrev till kamraten och författaren Axel Lundegård. Sista anteckningen ”D.22” är nedtecknad strax innan Benedictsson tog sitt eget liv. Brevet låg på hennes skrivbord på hotell Leopold i Köpenhamn.
Läs brevet som PDF-fil ( 1,8MB) här.
Du kan behöva förstora, eller anpassa dokumentet i din PDF-läsare för att få en hyfsad skarp bild i förhållande till din skärmstorlek.

Odaterat brev till Axel Lundegård.

Detta brev är odaterat, men skrivit av Victoria Benedictsson strax innan självmordet. Brevet var ämnat till Axel Lundegård och tar
bl. a. upp hans rättigheter till hennes efterlämnade texter.

Läs brevet som PDF-fil (967 kB) här.
Du kan behöva förstora, eller anpassa dokumentet i din PDF-läsare för att få en hyfsad skarp bild i förhållande till din skärmstorlek.

Det här är omslaget till Victorias "Stora boken". Utgivna av Christina Sjöblad.  Året var 1882 när Victoria började föra anteckningar och avskrifter för att använda i sin litterära produktion. Det blev till sista fyra stora bruna kontorsböcker med studier

En dagboksremsa.

En sida från Stora boken.

En av Victorias klippböcker där hon klistrade in tidningsurklipp som rörde bokrecensioner och diskussioner i den litterära världen.

Klicka på miniatyrsidan för att få upp en läsbar PDF-fil

Budkaflen

Vem är vem?

I tidningen Budkaflen publicerades 1886 en nidteckning med vers. Ett antal författare, där ibland Victoria Benedictsson och Axel Lundegård dansar runt Bonnier. Victoria och Axel syns längst fram med banderollen ”Final”. Vem som egentligen gjorde nidteckningen blev aldrig offentligt, men alla misstankar gick till Janne Bruzelius, Victoria Benedictssons kusin och ägare till tidningen.

Klicka på miniatyrsidan för att få upp en läsbar PDF-fil i A4.

Vem var personerna som dansade runt Bonnier? Bert Åkesson har gjort det mödosamma arbetet med att försöka kartlägga vem de var. Nästan alla har kunnat identifieras. Vi tar tacksamt emot tips på de som fortfarande är anonyma.

Vi börjar närmast betraktaren, med den resliga damen med kryckor. Detta är Victoria Benedictsson. Banderollen med texten Final binder henne samman med författarkollegan och kamraten Axel Lundegård.
Till vänster om Benedictsson ser vi Gustaf af Geijerstam. I sin vänstra hand håller han den finlandssvenske författaren Karl August Tavaststjerna. Längst till vänster står en hittills oidentifierad person.
Om vi nu återvänder till bildens högra del ser vi att Lundegård håller en kvinna i handen. Detta är Anne Charlotte Leffler. Omedelbart till höger om henne dansar Oscar Levertin. Till höger om honom syns en man som vänder bort ansiktet, vilket inte gör det lättare att identifiera honom, men med största sannolikhet rör det sig om Georg Nordensvan. Efter honom följer en rundnätt man som i nuläget är oidentifierad, men den som håller honom i höger hand är Ola Hansson.
Därefter följer Alfhild Agrell. Det två som står till vänster om henne, har mannen i glasögon kunnat identifierats som Nils Edvard Fredin. Fredin är okänd för de flesta, men hans "Ring, klocka ring" på nyårsafton är de flesta bekant med. Den andra mannen är än så länge okänd.

Klicka på miniatyrsidan för att få upp en läsbar PDF-fil i A4.

När gamla kvarnen vid Slagtoftavägen brann.
I ett av breven till Axel Lundegård beskriver Victoria händelsen när kvarnen brann 1885.

Klicka på ovan miniatyrsida och läs Victorias brev till Axel Lundegård, 18 juli 1885. Mycket mer finns i Birgitta Åkessons böcker.

Victoria Benedictsson umgicks en del med den danske författaren Henrik Pontoppidan under sina Köpenhamnsvistelser. Pontoppidan är en av Danmarks mest kända författare och han erhöll Nobelpriset i litteratur 1917. Hemma i Hörby förde Victoria även en brevväxling med Pontoppidan. 

På den danska Pontoppidan-hemsidan kan man nu läsa en del av de brev som Victoria Benedictsson skrev till honom. Här finns även brev skrivna till förläggaren Fredrik Hegel och redaktör Otto Borschenius. Till den danska Pontoppidan-hemsidan 

Victorias bankbok

Bild ID:HH_2922
Utdrag från Victorias bankbok.

Utdrag från Victorias sparbankbok
Victoria Benedictssons make, postmästaren Christian Benedictsson, innehade även en befattning som kontorschef vid Skånes enskilda banks avdelningskontor i Hörby. Det hindrade inte att han på ett relativt tidigt stadium fick uppdrag i Frosta härads sparbank. Sålunda var han bl. a. suppleant i direktionen från 1864 till sin bortgång 1899.

Skånes enskilda banks Hörbykontor drogs in 1885 och i fortsättningen fungerade Frosta härads sparbank under en övergångstid som dess kommissionär. Förändringen hade bl. a. till följd att även Victoria Benedictsson blev kund i Frostabanken. På den saken finns det svart på vitt eller ska man säga svart på gulnade blad. Bladen ingår i bankens Avräkningsbok nr 3, där det under nr 6288 står i elegant bläckskrift: "Hörby, Fru Victoria Maria Benedictsson."

Noteringarna i hennes avräkning med banken avser i denna bok åren 1886-1888 och den sista transaktionen är bokförd ganska exakt två månader efter hennes tragiska död i Köpenhamn. När kontot tömts återstod vid årets slut en ränta på 3 kronor och 37 öre.

År 1886 gjorde VB två insättningar, 50 respektive 200 kr men hela beloppet togs ut i fyra poster före årets slut. Vid 1887 års ingång fanns på hennes konto ett saldo på 6:60 vilket ökade med 88:80 genom en insättning den 23 mars. Vid det tillfället hade författarinnan två dagar tidigare återvänt till Hörby från en utflykt till Köpenhamn, där hon på nytt träffat Georg Brandes. Hon stannade hemma i Hörby till den 1 april, då hon anträdde en resa till Paris.

Någon kassaförstärkning till den färden tog hon inte från sin sparade slant i sparbanken men i det sammanhanget ska man komma ihåg att VB, även om hon i sina dagböcker ofta nedtecknar bekymmer för att få pengarna att räcka till allt hon vill göra, inte hade det direkt dåligt ställt. Hon hade slagit igenom som författarinna och erhöll honorar för böcker och berättelser, som publicerades i tidningar och årskalendrar m m.

Efter hemkomsten från Paris, där hon stannade i två månader, dröjde det till den 20 juli innan VB åter fick ärende till sparbanken. Hon gjorde då enligt avräkningsboken en insättning på 50 kronor. Vid jultiden 1887 var hon hemma i Hörby. Den 27 december återvände hon till Köpenhamn men tog före avresan ut 75 kr av sina sparade medel.

De första månaderna av 1888 tillbringar VB i den danska huvudstaden och är tillbaka i Hörby först den 30 mars. Sängliggande sjuk dagen därpå fick hon veta att hon tilldelats ett av Svenska Akademiens understöd. Man kan förmoda att pengarna var mer än välkomna. Under vistelsen i Köpenhamn har hon behövt ett kassatillskott för i bankens avräkning är noterat ett uttag på 59 kr den 30 januari – för övrigt den sista transaktionen med Frosta härads sparbank som hon  själv stod för.

Källa: Victoria Benedictsson – ett hundraårsminne. Faktauppgifter från Frosta Banken, Numera Färs och Frosta Sparbank.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Victorias chiffernyckel

Att skriva i chiffer var något som Victoria Benedictsson gärna gjorde i Stora boken och sina Annotationsalmanackor. På så vis kunde ingen ta del av hennes hemligaste anteckningar. Hon hade en egen chiffernyckel där några tecken efter hand byttes ut. För att förvirra en obehörig läsare fanns det även så kallade blindtecken.
Traditionen inom familjen att skriva i chiffer ser man redan hos Victorias morfar Abraham Isak Finérus. Hans chiffernyckel finns bevarad och är nu i släkten Benedictssons ägo. Det är inte omöjligt att det var morfadern som inspirerade Victoria Benedictsson att skriva med chiffer.
Victoria i sin tur verkar ha inspirerat sina styvbarn och i det efterlämnade materialet finns anteckningar i chiffer gjorda av styvbarnen. Alla hade sina egna tecken. Victoria Benedictssons hemliga partier handlar framförallt om Axel Lundegård, Georg Brandes och Lars Peter Wåhlin. Men det finns också exempel på avskrifter av tidningsartiklar och utkast till manus som Victoria skrivit i chiffer.
Här nedan följer exempel på Victorias chiffer och hela hennes chiffernyckel. Här ses även prov på Benedictsson morfars chiffer.

Exempel på Victoria Benedictssons chiffer, här som en avskrift av en tidningsartikel från Politiken 1887.

Kärleksbrev skrivit i chiffer av Benedictssons morfar 1802 till mormodern Margaretha Coldewey.
Brevet finns i släkten Benedictsson privata ägo.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

 Victorias speciella förhållande till Axel Lundegård

En dag i början av maj månad 1884 tog författarinnan Victoria Benedictsson ett avgörande beslut. Hon inledde vad som skulle bli en omfattande brevväxling med den elva år yngre prästsonen i Hörby, Axel Lundegård.
Under de fyra år som de brevväxlade, hann de med att skriva cirka 1500 sidor text. Breven utgör historiska dokument. De berättar om 1880–talets litteraturvärld, men också om det vardagliga livet i Hörby.
Victoria Benedictsson och Axel Lundegård skrev till varandra under ett sanningsmotto. Under 1880–talet var det naturalism och realism som var det nya idealet. Det var sanningen om människorna man ville förmedla – allt ifrån personporträtt till relationer. Det krävde studier av verkligheten. De uttryckte det själva som om de skrev med kniven mot strupen. De gav och tog av varandra exempel som de kunde använda sig av i sitt författande. Objekten var de själva, deras familjer och andra Hörbybor.
För Victoria Benedictsson innebar det stora känslomässiga uppoffringar. Frågan är om det inte var i egenskap av sin pseudonym Ernst Ahlgren som hon vågade. Den mer radikale Axel Lundegård led inga sådan kval.
Till en början betydde Axel Lundegård allt för Victoria Benedictsson. Han blev, vid sidan av analyserna av Hörbyborna, också en vän att vända sig till när orken tröt och livsmodet sjönk.
 

Axel Lundegård. Författarkollega och vän till Victoria.

Axel Lundegård, prästsonen från Hörby. Han var Benedictssons författarkollega och vän. En gissning är att fotot är från 1886 och det porträtt som Victoria då fick av honom.

Läs mer om Axel Lundegård och hans familj här.

Axel Lundegård, prästsonen från Hörby som var
Victoria Benedictssons författarkollega och kamrat.
Fotograf och årtal okänt.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Victorias speciella förhållande till George Brandes

Georg Morris Cohen Brandes, född 4 feb. 1842 i Köpenhamn. Död 19 feb. 1927i Köpenhamn, var en dansk-judisk litteraturkritiker och litteraturforskare. Georg Brandes var bror till ekonomen och författaren Ernst Brandes och till politikern och författaren Edvard Brandes. Han hade ett enormt inflytande över skandinavisk litteratur från 1870-talet fram till sekelskiftet. Han räknas som den viktigaste teoretikern och ideologen bakom det modernas genombrott i den skandinaviska litteraturen.

George Brandes

Hemvännen 1888

George Brandes. Illustration från tidningen Hemvännen (illustrerad tidning för de svenska hemmen),  januari-mars numret 1888

George Brandes

Kabinettfoto av Georg Brandes. Fotot med ram är bevarat och finns i Victoria Benedictssons arkiv i Lund. Fotot hade Victoria Benedictsson på sitt skrivbord. Förmodligen från 1886.

Den nedgörande recensionen av "Fru Marianne" i Politiken. Den var en av anledningarna till att Victoria Benedictsson valde att släcka livet för egen hand. Recensionen skrevs av Edvard Brandes, bror till Georg Brandes.

Klicka på tidningsminiatyren för läsbar PDF-fil i nytt fönster

Victoria Benedictssons förhållande till den danske litteraturkritikern Georg Brandes var komplicerat. I Victorias Stora bok kan man läsa om deras relation, sett ur hennes ögon. Det kan många gånger vara svårt att skilja mellan fiktion och verklighet. Benedictsson använde sin Stora bok som ett arbetsredskap där hon skrev ner händelser och analyser för att använda i sitt författande.
Hur mycket som är sant i relationen kring Brandes får vi aldrig veta, men att Victoria både beundrade och var förälskad i Georg behöver man inte ifrågasätta.
Victoria var emellertid inte ensam i sin beundran, Det var många kvinnliga författare som ville bli sedda av Brandes. Hans föreläsningar i Köpenhamn drog horder med folk.
Victoria Benedictsson uttryckte sin beundran i en artikel i Hemvännen 1888. För den fick hon en hel del kritik. Alla kvinnor var inte lika hängivna beundrare som hon själv.
Artikeln som Victoria skrev har inte tidigare lyfts fram i sin helhet, så som vi gör här. Den tar oss med direkt in i föreläsningssalen och Victorias beundran för den store mannen.

George Brandes som föreläsare.
Klicka på tidningsminiatyren för läsbar PDF-fil i nytt fönster

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Hotell Leopold i Köpenhamn

I slutet av 1880-talet var Hotell Leopold ett populärt tillhåll för skandinaviska författare. Hotellet, som låg på Hovedvagtsgade 6 intill Kongens Nytorv i Köpenhamn, var familjärt. Många gånger stannade man flera veckor.

Victoria Benedictsson gjorde hotellet till sitt andra hem. Det var här hon träffade Georg Brandes, men det var också här som hon gjorde ett misslyckats självmordsförsök i januari 1888.

Trots vännernas omsorg repade sig författarinnan aldrig och den 22 juli samma år hittade hotelluppasserskan Ingeborg Victoria död på sitt rum. Med hjälp av en rakkniv hade hon skurit sig i en av halsvenerna, så djupt att det hade förorsakat en större blödning.

Det är nu 125 år sedan händelsen utspelade sig på Hotell Leopold. I dag hyser forna hotellet en rad mindre företag. Borta är foajén och hotellrummen. Borta är sorlet från gästerna. Få passerande vet något om dramat som utspelade sig på första plan i mezzaninen den varma sommardagen 1888.

Hovedvagtsgade sett från Kongens Nytorv. Hotell Leopold låg längre ner i gatan. Den illustration som förekommer i litteraturen ger en felaktig bild då man lätt tror att hotellet låg där Sydbank ligger idag. Se illustration nedan.

Hovedvagtsgade 6. Här låg Hotell Leopold.

Hotell Leopold i Köpenhamn där Victoria tog sitt liv, illustrationen som förekommer i litteraturen. Som du läst ovan är det inte någon av de två framträdande byggnaderna, som är Hotell Leopold. Hotell Leopold låg längre ner i gatan.

Victorias dödsattest.
Avskrift av Birgitta Åkesson.

Polisrapporten
© Översatt till svenska av Birgitta Åkesson.

Victoria Benedictssons styvdotter Matti af Geijerstam lät både rakkniv och spegel följa Victoria i graven, då hon var av den åsikten att ingen mer skulle spegla sig i den spegeln, eller använda sig av den rakkniven. Bilden av rakkniven är inte en originalbild, men visar vilken typ av rakkniv Victoria använde när hon tog sitt liv. Foto: © Bert Åkesson

Reportage från Eslöfs Tidningar om Victorias död.
Klicka på miniatyrsidan så får du upp dokumenten i full storlek.

Illustration från tidigare teckning: © Jenny Rydqvist.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Victoriamarknaden i Hörby

Två mera kända marknader hålls årligen i Hörby – Hörby marknad och Victoriamarknaden.
Victoriamarknaden infaller andra lördagen i september. Då klär sig både utställare och besökare i tidstypiska kläder från Victorias tid.
Marknader och torgdagar i Hörby har traditioner långt tillbaka i tiden. Även Victoria Benedictsson roade sig vid dessa tillfällen. I hennes almanackor finns det anteckningar om när hon var på torget (Gamla Torg) för diverse uppköp, samt den stora marknaden i juli, den som vi i våra dagar omtalat som Hörby marknad.
Tyvärr verkar Victoriamarknaden numera vara konstant flyttad till Nya torg istället för Gamla torg vid kyrkan, vilket är synd då atmosfären vid Nya torg är ljusår från vad Gamla torg kan erbjuda. Gamla torg är till stora delar bevarat från den tiden Victoria levde och borde vara den mest naturliga platsen för denna marknad.

Gamla Torg och Storgatan. Året är före 1885.

Gamla Torg en torgdag någon gång mellan 1902-1910.

Vykort från en Victoriamarknad på Gamla Torg, den traditionella platsen för Victoriamarknaderna. Årtal och fotograf okänt.

Gamla Torg, den traditionella platsen för Victoriamarknaderna. Idag (början av 2000-talet) är torget bara en tråkig parkering. Inte i närheten av det trevliga torg, som ovan vykort visar hur det var för inte allt för länge sedan. Kan det vara 1960-tal?
Årtal och fotograf okänt.

Victoriamarknaden på Gamla torg. Årtal okänt.
Vykort utgivet av Fritid-Turism i Hörby

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

EFTERLYSNING  –  BILDER  VICTORIAMARKANDERNA GENOM ÅREN

Victoriamarkanden startade långt innan denna hemsida om Victoria. Vi saknar bilder från många år på markanden och skulle gärna vilja komplettera så mycket det går. Har du som tittar på vår hemsida bilder från de saknade åren, som vi markerat med rött.?

Nya torg

Nya torg

Nya torg

Alla bilder från Victoriamarknaden 2015. Foto: Roland Pedersen

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Nya torg

De tjusiga damerna och herrarna kommer från 1800-tals sällskapet. Passar precis in på marknaden. Det är så här det skall gå till på Victoriamarknaden, att vara klädd i den tidsepok som marknaden skall andas.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Nya torg

Alla foto 2013 ©: Roland Pedersen.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Victoriamarknaden 2010

Gamla torg

Alla foto: © Birgitta Åkesson

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Gamla torg

Till minne av Victoria

I Ernst Ahlgrensparken avtäcktes år 1938 en staty av Ernst Ahlgren, Victoria Benediktsson. Initiativtagare till denna staty var b1.a. musikdirektör Ivar Säfstrand. Statyn gjordes av Jonas Fröding.

Victoriastatyn finns än i Ernst Ahlgrensparken, men tyvärr är texten idag oläslig.
Foto 2013: © Fred Lundberg.

Foto: 2013, © Fred Lundberg.

Förlagan till den stora statyn av Victoria. Även denna gjord av Jonas Fröding. Förlagan finns att beskåda på Hörby museum.
Foto: © 2013,  Fred Lundberg.

Bild ID:HH_2940
Victoriastatyet i miniatyr Förlagan till den riktiga statyn som finns i Victoriaparken. Fototid ca. 1988.

Denna byst av Victoria finns idag på biblioteket i Hörby.
Foto: © 2013, Fred Lundberg.

Foto av bysten (statyn). Enligt uppgift är fotot tagit 1938.
Ett av de mer okända bilderna. Fotograf: okänd.

Bild ID:HH_2924
1938-07-22 Tal vid Victoriastatyn.
Vid avtäckningen av bysten över Victoria Benedictsson i Ernst Ahlgrensparken den 22 juli 1938 hölls minnestalet över författarinnan av envoyén greve Albert Ehrensvärd.
Foto: Carl Martinsson.

Omslaget av programmet den 22 juli 1938.

Programmet till invigningen av Victorias staty.

Närvarande familj vid avtäckandet av bysten den 22 juli 1938 i Hörby. Från vänster: Okänd, Uno Benedictsson (styvson), Matti af Geijerstam (styvdotter), Stellan Benedictsson (Unos son) och Åke Benedictsson (Stellans son).

Bild ID:HH_2926
Deltagare vilar ut i parken där Victorias staty står.
Från vänster: Dir. I Säfstrand, frih., Ramel, fru M. af Geijerstam, friherrinnan Ramel, fru dir. Ivar Säfstrand, f. postmäst U. Benedictsson och Revisor S. Benedictsson. Sittande på armstöd: Åke Benedictsson.

Bild ID:HH_2925
1938-07-22 Tal vid Victoriastatyn Ivar Säfstrand.

Bild ID:HH_2938
Victoria in memoriam av Ivar Säfstrand.

Mellersta Skåne 23 juli 1938.

Minnesord över Victoria Benedictsson i tidningen Hemvännen den 15 aug. 1888.

Originalteckning från Hemvännen 1888.

Kanske var Victoria klädd i dessa färger.
Kolorering: © Fred Lundberg.

Affisch framtagen till Victorias 100-års jubileum.

.

Victoria Benedictssons gravsten på Vestre Kirkegaard i Köpenhamn. © Foto: Staffan Benedictsson.

Medalj i brons. Utgiven av Frosta Härads Hembygdsförening  till Victorias 100-års minne.

Medalj i silver. Utgiven av Frosta Härads Hembygdsförening  till Victorias 100-års minne.

Utgivare: Svenska Akademien.
Konstnär: Erik Lindberg.
Årtal: 1850, 1888
Material: Silver.
Vikt: 38,44g.
Diameter: 45,34 mm.
Referens: Ehrensvärd 448.

Foto ©: Uppsala  univeristets myntcabinet
(med tillstånd att publicera)   http://www.coincabinet.uu.se/

1979 utgavs ett lokalmynt i Hörby av Victoria. Nominellt värdet på myntet är 10 kronor.

Frosta Härads Hembygdsförening skriver 1988 om Victoria. Klicka på omslaget för att se sidan om Victoria. PDF-fil.

Stämpel av Victoria på det vykort som brukar säljas på Hörby marknad.

Vi söker illustratören till siluetten. Trots flera månaders detektivarbete har vi inte lyckats. Kontakta oss här.

Här en annan stämpel som användes den 16/6-2002.

Tjänsten som postmästare i Hörby fick Christian den 14:e juli 18543.

Victoria blir på nytt hyllad med ännu ett pågatåg

Victoria har blivit hyllad med att namnge två tåg. Men långt innan dessa hade Victoria en relation till järnvägen.

Efter hemkomsten från den långa Stockholmsvistelsen vintern 1885-1886 uttrycker Victoria Benedictsson alltmer sin avsky över "hålan Hörby". Byn och människorna tilltalade inte författarinnan längre. Hon hade efter uppgörelsen med maken Christian Benedictsson och bekantskapen med den tidens kulturpersonligheter fått ett annat perspektiv på tillvaron.
Om man ser mer objektivt på Hörby under 1880-talet, så var orten ingalunda en "håla". Med sitt centrala läge mitt i Skåne utgjorde Hörby en viktig knutpunkt. I och med järnvägens tillkomst 1882 blev orten även en viktig järnvägsknutpunkt i Skåne. Första tåget rullade in på järnvägsstationen den 25 oktober 1882. Dagen till ära skrev Victoria Benedictsson ett egenhändigt författat invigningstal.

Stilla och flärdlöst har bandet knutits
Fast till det vidsträckta järnvägsnät.
Genom den bygd som af fliten brutits
Samfärdslinjen går trygg och rät.

Järnfålen frustar och ångan sjuder,
Svänger i virvlar mot himlen opp,
Gälla signaler kring nejden ljuder
Käck som ett jublande framtidshopp.

Väcker väl genljud i månget sinne
Tänder den slumrande vandringslust.
Hemmet dock lever i troget minne
- Saknat och älskat -på fjärran kust.

Håll ej tillbaka den unge och djärve-
vikingalynnet tål inga band -
Rikedom och rykte han fritt förvärve,
skänkte det sedan åt fädrens land.

Älskade hembygd, från världens ävlan,
redan för länge du skyggt dig gömt!
ej längre! Stig fram till tävlan,
visa i handling vad tyst du drömt.

Djupt i den lugna, den skånska hågen
framtidens löfte så långsamt gror,
liknar den härdiga vinterrågen,
springer i ax när minst man tror.

Höstklädd står nejden och löven sväva
döende ned över mörkbrun ljung.
Våre på nytt skall dock manteln väva,
susande skogen blir åter ung.

Fagraste ängar kring Ringsjöstrände
le då mot främlingars tjusta blick!
Spörj honom sen, om i fjärran länder
blidare tavla han skåda fick.

Både Victoria Benedictsson och Ernst Ahlgren får äran att få sitt namn på två av våra pågatåg i Skåne.

Den 14 maj 2011 Stannade pågatåget Victoria Benedictsson för första gången på Sösdalas nyinvigda station. Klockan 11.07 (eller 11:24 enligt bilden nedan? Att hålla tiden är ju inte tågtrafikens starka sida) rullade ett helt nytt tåg in på stationen för att döpas till Victoria Benedictsson.

Staffan Benedictsson, ättling till postmästaren Christian Benedictsson genom hans son Uno från sitt första äktenskap döpte tåget. Därefter höll Jörgen Fyhr ett tal om Victoria.
När tåget Victoria Benedictsson var döpt gick det vidare utan passagerare eftersom det inte av inbokat som ett reguljärt tåg enligt turlistan. Tåget därefter blev det däremot mer folk på eftersom det var det första tåget som avgick från den nyinvigda stationen.

Victorias pseudonymen Ernst Ahlgren har redan ett tåg uppkallat efter sig sedan tidigare. ”Jag törs säga att Victoria Benedictsson är den enda författaren som har fått två tåg uppkallade efter sig, säger Karin Thorsvad, kulturassistent vid Hörby kommun. Det måste vara unikt, något som Hörbyborna kan vara stolta över. Det är verkligen att sätta Hörby på kartan att ge namn åt två tåg säger Karin Thorsvad”.

Staffan Benedictsson har just döpt tåget.
Foto2011 © Anna Benedictsson

Doptågets ankomsttid. Foto: © Anna Benedictsson

Färgsättning och form på pågatågen. Foto 2013 © gammalstorp.se

Foto 2011 © Anna Benedictsson

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

22 juli 2013, 75 år sedan Victoriabysten invigdes

Till vänster Thore Lennartsson och Måns Söderberg läser samma dikt som Ivan Säftstrand gjorde för 75 år sedan då bysten invigdes. Foto: 2013 © Roland Pedersen.

Kransnedläggning görs av Thore Lennartsson.
Foto: 2013 © Roland Pedersen.

Dikten av Ivan Säfstrand.
Klicka på miniatyrsidan för att få upp originalklippet.

Dikten av Ivan Säfstrand.
Klicka på sidan för att få upp en renskriven version.

Foto: 2013 © Roland Pedersen.

Den 22 juli 1938, 50 år efter Victoria Benedictsson bortgång, avtäcktes bysten till minne av henne i Ernst Ahlgrensparken.

Med i ceremonin då var bl.a. Christian Benedictssons dotter Matti af Geijerstam och hans son Uno Benedictsson med sonen Stellan Benedictsson och sonsonen Åke Hans Benedictsson.

75 år senare, den 22/7-2013 uppmärksammades åter hennes liv med en liten högtidsstund, på samma plats.

Det är Fritidsnämndens ordförande Thore Lennartsson som håller tal och bibliotekschefen Måns Söderberg läser samma dikt som Ivan Säftstrand gjorde för 75 år sedan då bysten invigdes. Man lade också ner en krans av röda och gula rosor vid bysten.

Bland de ca. tio deltagarna fanns bland annat Staffan Benedictsson, som är ättling till Uno Benedictsson, Christian Benedictssons äldste son.

Det lilla deltagarantalet berodde med stor säkerhet på att den nästan obefintliga marknadsföringen av detta arrangemang inte nått ut till allmänheten.

Bysten av Victoria var också Hörbys första offentliga konstverk.

Bland de senaste böckerna om och av Victoria

NY BOK

Författarinnan Victoria Benedictsson förknippas först och främst med romanerna Pengar (1885) och Fru Marianne (1887). Novellsamlingen Från Skåne (1884) har räknats som hennes debut, men hennes egentliga förstlingsverk är Sirenen.

Sirenen är en följetongsroman som hon fick publicerad i Sydsvenska Dagbladet under hösten 1876 under pseudonymen Tardif. Redaktör Carl Herslow var tveksam, men efter många underhandlingar fick Benedictsson honom över på sin sida, och han lät publicera den i sin tidning.

Denna roman har sedan 1876 legat dold i arkiv. Den kan läsas alldeles utmärkt som en sorts lättare förströelse, men på ett djupare plan tar romanen läsaren med på en resa in i författarinnans livssituation och livsuppfattning.

Att huvudpersonen Isabella är språkrör för Benedictssons innersta tankar och åsikter kan knappast betvivlas. Isabella är förbittrad på männen och lägger ofta och gärna ut texten om deras uselhet, samtidigt som hon agerar ytterligt "okvinnligt" och dessutom ger svidande kritik åt det egna könet.

Att producera böcker är en väldigt stor apparat, och detta är en så kallad. "In House produktion", dvs. vi producerar och gör allt arbete själva utom själva tryckningen, som vi lämnar bort till en extern leverantör.
Detta är inte vårt levebröd, utan är ett arbete för vårt intresses skull, och att vi vet att många är intresserade av Victoria, inte bara i hennes hemtrakter.

Vill du beställa boken trycker du på "Beställ här" och skriver i din e-post: Namn, Adress och hur många exemplar av boken du vill ha. Därefter gör du en inbetalning på Swedbank för bok + frakt enligt uppgifterna i rutan till höger. Vi skickar när vi sett att pengarna kommit in på kontot. 

Victorias dagböcker 1876 - 1888

Victoria Benedictsson skrev dagboksanteckningar i annotationsalmanackor. Av dessa finns böckerna från åren 1876–1888 bevarade.

De föreligger här i oavkortad utgåva. Dagböckerna är mindre tillrättalagda än hennes Stora bok, som i grund och botten är hennes studie- och arbetsbok. Anteckningarna i dagböckerna är detaljrika och läsaren kastas mellan Victorias känslomässiga utbrott och krassa beskrivningar av personer i hennes omgivning. För den som vill komma Victoria Benedictsson in på livet är ett studium av hennes dagböcker nödvändigt. De kan med fördel läsas parallellt med hennes Stora bok och brevväxlingen med Axel Lundegård.

Denna utgåva är försedd med noter och ett mycket stort antal fotografier från tiden. Sammantaget förmedlar utgåvan en unik tidsatmosfär.

ISBN: 978-91-87247-89-7

Redaktörer Birgitta & Bert Åkesson

Förlag: GML förlag. Art. Nr: 9789187247897

Bandtyp: Dansk band

Format: 150 × 220 mm

Antal sidor: 616

Pris: 437:00 inkl. moms

Lev. Tid: 3-5 dagar

Köp boken här

Alla Åkessons böcker genom åren kan inhandlas direkt från GML-förlaget Klicka här.

Efter 4 års arkivstudier av otaliga efterlämnade brev mellan författarinnan Victoria Benedictsson, styvdottern Matti, hennes make Karl af Geijerstam och flera andra, framträder en helt ny bild av en av våra mest välkända författarinnor. Mattis och Karls brev ger viktiga pusselbitar till svaret på frågan varför Victoria Benedictsson valde att släcka sitt liv. Korrespondensen visar på ett intrikat, känslomässigt triangeldrama i hat, kärlekstörst och avundsjuka, där de svagaste parterna går under i utmattning och sjukdom. Dessa brev är nästan helt negligerade av forskarna. Som läsare av In till döden trött dras du personligen in i en spännande undersökning. Genom de många citaten ur den dåtida brevkorrespondensen kan du själv dra dina slutsatser och se sambanden. Kanske kommer du, liksom författaren, fram till slutsatsen att offret eller offren i detta drama inte är den/de man förväntat sig! In till döden trött innehåller förutom ett starkt porträtt av Victoria Benedictsson också en bildskatt i form av aldrig tidigare för allmänheten visade foton. Dessa har välvilligt ställts till förfogande av släkten Benedictsson.
Till Birgitta Åkessons hemsida, klicka här.

Helt nya böcker av Birgitta och Bert Åkesson.
Ett genomtänkt försök att slå sig fram som författare, skickar Victorias Benedictsson iväg ett brev i maj månad 1884. I detta erbjuder hon den unge prästsonen och blivande författaren från Hörby, Axel Lundegård, ett kamratligt samarbete. Axel Lundegård accepterar:
I sanningens namn skulle de komma att utbyta studier och kritisera varandra. Under mottot "Knifven mot strupen" skulle de leverera litteratur i tidens realistiska anda.
Deras omfattande brevväxling pågick fram till Benedictssons död i juli 1888. Merparten av Victoria Benedictssons brev publicerades av Axel Lundegård, medan hans egna aldrig har offentliggjorts.
För första gången återges de som den dialog de utgör. Breven är historiska dokument kring författarlivet i 1880-talets Sverige. De är också en resa genom två människors känslomässiga slitningar och stundtals hänsynslösa studier av sina nära och kära. Breven öppnar upp en förståelse för två av 1880-talets mest kända författare. Brevväxlingen ges ut i fyra volymer.

Brevväxling mellan Victoria Benedictsson
& Axel Lundegård Volym I

Brevväxling mellan Victoria Benedictsson
& Axel Lundegård Volym II

Brevväxling mellan Victoria Benedictsson
& Axel Lundegård Volym Ill

Brevväxling mellan Victoria Benedictsson
& Axel Lundegård Volym IV

Alla ovan böcker kan inhandlas direkt från GML-förlaget Klicka här.

Svenska akademien stödjer utgivningen av brevväxlingen mellan Victoria Benedictsson och Axel Lundegård.
Originalbrevet ovan är redigerat från kontonummer och dylikt vilket inte publiceras.

Alla ovan böcker kan inhandlas direkt från GML-förlaget Klicka här.

Du kan se fler böcker om och av Victoria Klicka här.

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna

Till toppen av sidan

Till snabblänkarna